ivoice

Ja. så är det äntligen dags. Jag flyttar. Och vad kan jag säga, jag ser fram emot det, men Leo. En tår kan falla lite fint från min kind när jag tänker på att jag ska överge mitt lilla barn, eller rättare sagt så gör det redan det men vad kan jag göra det är ett måste. Min älskade. Jag måste säga att det känns värst. Det river i hjärtat.
Em min älskade vän kommer jag också att sakna men det är inte riktigt på samma sätt. Jag är inte hennes mamma och hon brukar inte få sova i min säng... Men jag saknar redan.

Lite dåligt samvete har jag också. Det kan bero på att jag ännu inte känner någon separationsångest över att lämna övrig familj. Men samtidigt. Så underbart!

Leo.

Som sagt, jag har flow! Checkade med försäkringskassan och det ser ut som att jag kommer kunna få minst 500kr i månade i bostadsbidrag. Fick en fin och trevlig lönespec igår, klarade repetitionsfaserna på körskolan, fixar internett till åre med mera, det är så nice! Jag tror att Leo känner av att det är en separation på gång eftersom han följer mig så tätt i fotspåren att jag snubblar över honom konstant. Men vad ska jag säga, vad jag kommer att sakna honom!
Saknar Em nå förskräckligt, trots att ingen av oss har lämnat scenen än. Men ändå. Hon får helt enkelt komma och hälsa på mig.

Kaoset jag har på rummet artar sig. det står nu klart att det kommer se ut så tills dess att jag fått iväg slagfältsövningen till åre. Man kan inte alltid vara perfekt...

Idag städar jag, liksom jag gjorde igår och kommer att göra ett par dagar framöver, inte bara fysiskt utan också mentalt. Selekterar och rensar utan gamla tröjor och kontakter. 
Det känns befriande men samtidigt vet jag att jag gör plats för nytt med nya kontakter, nya förpliktelser. Men det känns ändå bra med en nystart.
Igår var jag med Magnus, Kent och Karin och vi var ut och käkade och kollade på film. Dom kommer jag att sakna. Men jag kunde konstatera att när dom gifter sig så skulle jag få komma. Så då kommer vi i alla fall att ses. Magnus hjälpte mig att joina ansiktsboken, och vi kunde konstatera att vi fyller år på samma dag så jag måste komma ihåg att gratta honom sen!

Ibland har man flyt, kontaktade en kvinna i tisdags angående lägenhet i Åre, pratade åter med henne igår och lägenheten är min till den (för Åre) acceptabla kostnaden 3000:- i månaden. Så himla nice! Jag är född med flyt!

Gårdagen vart riktigt trevlig då jag hade en mysdag med Em och vi kollade mest på film och snackade, tänka sig, oavsett hur mycket jag klipper banden till känns det ändå som att Em och jag kommer att vara vänner för evigt. Det lät väl sentimentalt så säg?

Tatueringen läker fint efter att jag var och bättrade på den i tisdags och färgerna är verkligen mycket bättre nu.  Fast tejpklistret sitter som en avog ram ikring och förskönar inte mycket, och dessutom är jag så jättedålig i hyn nu att det inte känns så roligt att visa den... Kan bero delvis på Bepanthenet som verkligen inte visar några tendenser på att vara bra för huden, men det hjälper tatueringen att läka så jag får väl lov att stå ut.

Jag är helt enkelt sådan, lite vriden. Inget överdrivet , men ändå... Jag behöver ha ett mål, så fort jag börjar ta mig an en grej måste jag ta sikte på nästa, snacka om splittrat fokus. Ingen förnuftig själ vet vad jag svamlar om eftersom det inte bara är jag utan också min skrivning som har störningar! Alltså vad jag försöker säga, jag är nu antagen till drömutbildningen och har redan bestämt vad jag ska göra efteråt, åka till Irland. Bara för min egen skull. Bo leva jobba, vem vet vad jag hittar på, och sen får jag träna på min engelska! Jag ser fram emot det jättemycket.

Inför Åre känns det redan som att jag börjat klippa en massa band och jag kommer på mig själv med att ställa frågan varje gång jag ser mina vänner, hur lång tid kommer det ta innan jag raderar dig ur kontaktlistan, innan jag glömmer och inte kommer att minas dig förrän någon framtida klassträff eller familjesidorna i tidningen.

För tillfället är jag väldigt låg, och så äckligt irriterad på min pappa. Det är nästan så att jag vill kräkas när jag ser honom, och mina känslor får förstås mig att må ännu bättre. Förvånande nog har jag också irriterat mig på min mamma, en sån bitch! Tugga tuggummi med öppen mun, blåser bubblor, förnekar det när jag säger till och gör en vidrig grimas mot mig samtidigt som hon spottar ut tuggummit! Varför var jag tvungen att födas till denna familj! Och vad kan jag göra. Mamma ser på mig som om jag vore en imbecill så fort jag säger något! Men något kan jag göra! Imorgon får jag veta om jag får lägenheten! I AM LIVING HOME! Sweet!

Farmor ringde idag och berättade att dom kommer upp nästa helg, alltid något att se fram emot det, släkten, och strax därefter kommer farfar upp. Stön. Missförstå mig inte, jag älskar dom, till och med familjen, men hallå! Släkten är värst, min ligger på topplistan.

Teorin på körskolan gick bra idag och jag klarade första delen av repetitionerna. Bara två kvar! Imorgon kommer Em hit och vad jag längtar! En vettig människa, fel, ängel, kommer och förgyller min vardag. Leo gör sitt bästa också, men jag vet att jag snart kommer bli tvungen att lämna honom i vildarnas händer!

Hjälp!

Det kanske löser sig ändå! Har precis pratat med en rar kvinna som kan tänka sig att hyra ut en trea åt mig centralt i åre! Hon ska prata med sina syskon så ska hon återkomma på torsdag och berätta vad jag ska betala! Inte mer än fyra, FÖR EN TREA! Helt sjukt vilken tur jag haft! Kan man ha mer flow? Vi får se sen hur det kommer att gå efter jul, men det lär jag väl kunna ordna, när jag redan är på plats alltså...
Jag har kommit på vad jag vill göra efter utbildningen, jag vill flytta till Irland och jobba där! Visst måste det finnas någon äventyrsturism där för mig? Så kan jag ragga på en massa snygga irländare förstås...  Får man ta med sig en hund från Sverige till Irland? Nu med EU och allt sånt tjafs? Hoppas det, annars går dom planerna i stöpet.

Future, here I come!

Hade en trevlig kväll med mina bujinkanvänner igår trots att det uppstog en del för mig emotionellt pressade situationer var det riktigt trevligt. Jag kunde bara inte sluta tänka på att det kanske var sista gången jag träffade dem allesammans. Och så var det lite annat. Vi kollade på en så grymt bra film då som heter August Rush. Jag grät inte, och det facinerade nog mig mest.
Förra veckan passerade i revy då jag var i både Söderhamn och Bruksvallarna, samtidigt som jag haft en mycket lyckad läsupplevels i form av Stephanie Meyers serie om Bella och Edward vilket nu har lämnat lite av ett tomt hål i mig, dom var så BRA!
Krånglade till sig med lägenheten uppe i Åre men jag får fortsätta kämpa. Idag är det trafikskolan som gäller så nu måste jag kolla busstidtabellen

Hej och hoppsan i galoppsan! Idag har jag en fullspäckad dag med veterinärbesök, shopping, tatuerande och
S-hamnsresan Funderade på om jag ska skaffa mig en bok att ha på resan, typ twilight-böckerna, men då riskerar jag att få dubletter eftersom jag sagt att jag önskar mig dem när jag fyller år. Så dumt av mig! Överlämna aldrig ett arbete till en annan som du kan göra bättre själv.

Tatueringen ska fyllas i. Det kan bli spännande, hur ont det nu kommer göra, håller tummarna det skulle bara ta två timmar!

Efter att ha fått låna den helt underbara filmen Twilight av min bästa vän är jag körd. Det är ett tag sedan jag var inne på att inte påbörja någon ny serie, det är så dyrt, men efter denna fantastiska filmupplevelse måste jag. Den var helt underbar. En film helt i min smak. Läst lite ur första boken på adlibris där man får provläsa, och kollat klippen från New moon på youtube, så himla värt det. Ska se den på bio när den kommer i november.
Nu ska jag göra mig redo för jobbet (näst sista dagen!) innan jag åter klistrar fast mig i tevesoffan för att se twilight en tredje gång innan Em ska få tillbaka den

Så det kan gå, jag är antagen till skola har pratat med farfar så att jag får låna pengar, bara några dagar kvar på jobbet och har hittat en tjej som eventuellt kan tänka sig att dela lägenhet med mig. Jag väntar på svar från henne för tillfället, mejlade i går kväll men har inte hört något. Tjejen ifråga heter Johanna och är uttagen till samma utbildning som mig i åre.
Då jag nu informerar folk om att jag kommer att flytta till åre tycks det dem väldigt roligt att varna mig för att bli gravid med någon stockholmsbrat. Ungefär lika roligt som när man frågar kunderna om barn på jobbet, bara för att dom är pensionerer behöver det inte betyda att dom inte har barn, eller barnbarn med sig för den delen. De inser inte att det är en aning urtjatat att säga "inte med oss men hemma" eller "ja, men dom är stora nu" Efter söndag behöver jag aldrig mer skratta åt det.
Så jag väntar.

Funderade en aning på hur jag skulle beskriva mig själv för en tjej och tänkte då på det vedertagna uttrycket pojkflicka. Ett inte allt för ovanligt uttryck som många tjejer gärna viftar med. Vi är till hälften pojkar, är vi inte charmerande? Känslorna hoppar sig bakom orden, duger vi inte som flickor, är det kanske därför vi försöker ta åt oss den vedertagna äran i ett svunnet men aldrig vunnet slag om vilket kön som är det bästa. Försöker vi att gå med äran ur fiaskot till debatt genom tiderna genom att säga att vi, vi tjejer, vi är både och? Nej det vill jag inte tro, men vad skulle hända om en kille kom och sa att han var en flickpojke? Skulle han bli utskrattad? Hånad? Accepterad? Hur mycket jag än vill tro gott om vårat samhälle tar det ändå emot, jag tror rätt och slätt att han skulle kallas bög. Varför? När den vedertagna pojkflickan är så accepterad, beundrad. Kanske är det homofobin, kanske är det att tjejer i dagens samhälle förväntas sträva efter att inte vara hemafrun utan något annat, mer eller mindre. Kan det vara så att killen ska behålla sin roll och tjejen måste ändras för att nå ett jämnställt samhälle?

Hej allesamans, jag är flicka, rätt och slätt. Vad gör det att jag gillar att slåss, vara ute i naturen och gillar action på tv?

Välkommen alla flickpojkar att existera, utan att vara bögar, om ni inte vill förstås;)

Så kan det gå när jag väl fick nog och fokuserade energin på något annan ringer en av dem jag försökt få tag på, Jag har kommit in. Jag har kommit in. Mer information skulle komma senare. Jag har kommit in.

Då jag ännu inte fått något svar från skolan i Åre, trots upprepade försök under flertalet veckor har jag bestämt mig för carpe diem, var idag på arbetsförmedlingen och sökte jobb så att om jag kommer in på skolan, kan jag få tacka nej till ett jobb, istället för att behöva stå utan om jag inte kommer in.
Arbetsförmedlingen var ett trevligt ställe, men vad tid det tog! Jag avslutade därför på plats och ska nu fortsätta fylla i hemma.

Hur det kan gå, stress, trötthet och almänt att det bara händer en massa ikring en. Man säger att man ska göra en sak så orkar man inte det... men nu ska ni få höra. Jag har varit jätteduktig! Jag har gjort färdigt honungsburkarna så nu ska dom bara säljas! Jag har sytt klart hakaman som jag började med för ett år sedan! Och jag har sytt färdigt lapptäcket som jag började med för kanske en fem, sex år sedan, om inte mer! Det är så skönt att klippa bort lösa trådar! Och idag fortsätter jag med stickning och skrapning av möbler, SÅ UNDERBART!
Leo artar sig riktigt bra nu, nästan rumsren så här dags, han går fram till grinden när han behöver kissa, men om ingen ser honom kissar han inne... Men inga sura miner för det. Han blir allt bättre på att hålla sig och sover hela natten! Oftast.

Var på bio förra fredagen med Em och pappa. Så underbar är denna nya Harry Potter film att jag anser att det är den bästa dom gjort. Tidigare filmer har jag alltid blivit besviken på men inte på denna.
Så sevärd!

Jag och pappa har ingåt i ett avtal där det står att vi får inte äta onyttigt osv. fungerar superbra. Sedan den 20 har jag nästan inte haft något sug alls, motiverad av detta.

Nu ska jag sticka!