ivoice

Så kan det gå när jag väl fick nog och fokuserade energin på något annan ringer en av dem jag försökt få tag på, Jag har kommit in. Jag har kommit in. Mer information skulle komma senare. Jag har kommit in.

Då jag ännu inte fått något svar från skolan i Åre, trots upprepade försök under flertalet veckor har jag bestämt mig för carpe diem, var idag på arbetsförmedlingen och sökte jobb så att om jag kommer in på skolan, kan jag få tacka nej till ett jobb, istället för att behöva stå utan om jag inte kommer in.
Arbetsförmedlingen var ett trevligt ställe, men vad tid det tog! Jag avslutade därför på plats och ska nu fortsätta fylla i hemma.

Hur det kan gå, stress, trötthet och almänt att det bara händer en massa ikring en. Man säger att man ska göra en sak så orkar man inte det... men nu ska ni få höra. Jag har varit jätteduktig! Jag har gjort färdigt honungsburkarna så nu ska dom bara säljas! Jag har sytt klart hakaman som jag började med för ett år sedan! Och jag har sytt färdigt lapptäcket som jag började med för kanske en fem, sex år sedan, om inte mer! Det är så skönt att klippa bort lösa trådar! Och idag fortsätter jag med stickning och skrapning av möbler, SÅ UNDERBART!
Leo artar sig riktigt bra nu, nästan rumsren så här dags, han går fram till grinden när han behöver kissa, men om ingen ser honom kissar han inne... Men inga sura miner för det. Han blir allt bättre på att hålla sig och sover hela natten! Oftast.

Var på bio förra fredagen med Em och pappa. Så underbar är denna nya Harry Potter film att jag anser att det är den bästa dom gjort. Tidigare filmer har jag alltid blivit besviken på men inte på denna.
Så sevärd!

Jag och pappa har ingåt i ett avtal där det står att vi får inte äta onyttigt osv. fungerar superbra. Sedan den 20 har jag nästan inte haft något sug alls, motiverad av detta.

Nu ska jag sticka!

Visst är det helt fantastiskt hu det kan bli ibland? De tillfällen då man lutar sig tillbaka och överväldigas av känslor och utmattning, eller kanske lycka och glädje. En sådan stund har jag nu, ser över min trötthet och konstatera att, det här var väl inte så bra. Hade tänkt ta mig en tupplur nu men det är kört då Leo håller igång och ett vakande öga måste hållas på honom.

Ikväll blir det uppvisningsträning och vi ska se över vad som behhöver göras till yran.

Jag kan inte fatta det! Jag är mamma till underbara lilla Leo! Men det har varit en aning stressigt och mitt minne har blivit som ett sål. Samt att stressen gör mig orolig. Men det ska vi ändra på nu när jag väl erkänt för mig själv att jag är stressad kan jag medvetet motverka det. <Lånade ut boken om sex och kärlek till en av somarjobbarna från kommunen för ett tag sedan och har fortfarande inte fått tillbaks den. Måste ringa henne imorgon och fråga om hon var tvungen att lära sig läsa från börja, nä det kommer jag inte, men jag vill i alla fall ha tillbaka den.

Nu ska jag sova men imorgon ska jag ta mig tid och skriva när jag kommer hem från jobbet, om jag kan få Leo att sova.

Godnatt!

Det gick till slut, lilla Leo har kommit hem. Åkte upp till Arvidsjaur igår och träffade hundarna för första gången. Bajoo vart den jag fastnade för, och som jag tidigare sagt är arbetsnamnet Leo. Bajoo var ryska för kämpe. Jag har alltså nu en hund som är uppkallad efter en ninja och vars egentliga namn är kämpe. Det kommer att gå så bra!
Nu är jag dock helt slut. Hotellet jag sov på var jättebra men mina rumsgrannar skrek konstant fram till halv två, och därefter har jag åkt från Arvidsjaur 45 mil. Men det var så värt det!
Leo ligger och sover nu och jag tänkte titta på morden i midsommer innan vi gör riktig kväller, vilket bara är en illusion då jag ska upp flera gånger inatt.

Så var det äntligen dags, dags att sätta sig i bilen för att åka upp till Arvidsjaur och hämta Leo.

Okej ärligt, fy vad jag är less! Ska dom inte gå och lägga sig snart? Jag har ett liv som dom inte är det minsta delaktiga i och nu har dom kommit hit och stört ordningen. Lite irriterad kanske.Men det finns inga entusiastiska känslor där momma och moffa är väl det sisådär med och att sedan mammas faster och farbror är med gör inte det hela bättre. Jag kanske skulle ta och gräva ner huvudet under en sten så att jag slapp höra dem berätta sina historier, den ena värre en den andra. Men vad kan man göra? dom åker imorgon och jag kan inte vara social med mina vänner utan måste vara social med dem, så frustrerad jag blir, det kliar i tänder, hårbotten och händer. Lämna mig ifred! Jag vill skaffa mitt eget liv utan påtvingade relationer, enbart dem man själv känner är rätt för en.
Slitit i köket hela dagen, vad less man blir på det också, speciellt med tanke på att det försvåras av folks långa näsor, om de är sådana på grund av lögnerna vet jag inte, de kanske helt enkelt bara är nyfikna.
Em förgyllde min dag dock innan den hunnit förpestas då vi träffades denna vackra morgon innan hon gick iväg till HC. Det har i alla fall gjort att dagen inte varit helt bottenkörd, och Em, har du hudcancer dödar jag dig så det är bäst för dig att du inte har det.
Upptäckte att jag glömt mina nycklar på dojon igår som sagt tidigare, det höjde inte dagens standard.

Visst är det jobbigt när en person (kille) börjar titta på en lite så där underligt. Inget intresse finns för killen ifråga men han är en sjysst kompis och jag vill inte att det ska finnas rum för misstolkningar.
Kavaljeren var inte på träningen igår men efter att ha pratat med Karin har jag bestämt mig för att vid första bästa tillfälle lite mer burdust uttrycka mina känslor. Inte lika burdust som vid ett visst tidigare tillfälle, men ändå tydligt så att han förstår vad jag pratar om, blir det något kommer min kompis finna att banan är ockuperad och blir det inget kan jag beklaga mig att killen jag gilla tydligen inte gillade mig och att jag ska ge nupp sådant för en tid.
Hopaps dom fattar.

JAg tror jag börjar bli gammal, ända sedan skolan slutade har jag varit totalt förvirrad. Glömde mobilen på bussen i måndags, mina nycklar i dojon igår, och när jag åkte in till stan för att hämta nycklarna tappar jag bort mobilen. Kutandes i den butik där jag trodde att jag tappat bort mobilen frågar jag kassörskan som erbjuder sig att ringa på den. Jag hör det ringa i väskan men lyckades ändå inte hitta mobilen med samma, helt förvirrande!
Nu kommer momma och moffa.

Trots att jag tog en sovmorgon idag har jag hitintills hunnit med massor. Jag har skrapat möbler, hälsat på bina (jösses vad dom jobbar!), städat och burit ner saker i källaren, det känns så stimulerande att göra allt sådant. Igår var Em här och vi hade det riktigt trevligt även om jag var jätteslut av värmen innan det var färdigt.
En poetisk ådra drog förbi mig igår, något jag inte ber om ursäkt för, den som läser detta får helt och hållet skylla sig själv. Idag har jag i alla fall på mig en vacker blårutig klänning en aning kort och man riskerar att visa mer än vad man bör, men jag ska träffa min kavaljer idag och lyckas jag få hans uppmärksamhet bryr jag mig inte om vad jag visar, så det så.

Imorgon kommer momma och moffa hit och jag kommer ha fullt upp med matlagning och städning hela dagen.
Så roande.