ivoice

Varje morgon vaknar jag,
förhoppninsfullt möter jag den nya dagen.
Jag väljer de plagg jag tror du skall se,
för vad bryr jag mig om vad någon annan tycker.
Funderar tankspritt,
ska jag strunta i frukosten? Bli smalare för din skull?
Men jag vet, det är mina egna ideer, inte dina,
äter lite frukost i alla fall.

Vad ska jag ta mig till!

Möter dagens utmaningar så gott jag kan,
för om du tar en plats i mitt liv då vill jag att det ska vara bra.

Vad ska jag ta mig till!

Jag syndar, äter jävulusiskt godis,
vad ska jag ta mig till? Jag får inte bli tjockare än vad jag är!
Måste straffa mig på något sätt.
Blod måhända det bästa straffet, nej,
de banorna får jag inte återfalla till.

Vad ska jag ta mig till!

Åt skogen med allt sådant,
för har jag tur så möter jag dig en gyllene dag,
trots regn och äcklig mat i stressen,
ja det blir en gyllene dag.

Vad ska jag ta mig till?

För vad kan jag tänka på utom dig?
Du styr mitt liv,
kanske du till och med anar det?
Vet ej annat än att jag älskar dig.

Vad ska jag ta mig till!

Så till sist, oviktigt om jag mött dig eller ej,
går jag för att vila, är du där? Väntar du på mig?
Smyger på tå till bäddens kant, ser de blommiga lakanen.
Du var inte där förhoppningarna krusas.

Vad ska jag ta mig till!

Men så kommer drömmen smygandes,
där vandrar vi på stigar hand i hand.
Lyckligt ser jag dig djupt i ögonen.
Vad mer lycka finns det? Enbart i drömmens land.

Vad ska jag ta mig till?

Nej det har ineget med killar att göra men jag kanske skulle behöva lära mig en hel del där  också. Det är sömn, varför prioriterar jag bort detta förstklassiga nöje? En sak är det väl när man är på en fest eller något men när man vet att man ska upp men ändå envisas med att ligga i sin säng och läsa till midnatt. Varför?
I lördags kväll tog jag mig ner till fränderna i Bräcke och vi hade det riktigt trevligt även om filmerna inte var de bästa i min smak, bland annat Kung Pow, hur värdelöst får det vara? Men vi åt gott och hade trevligt i alla fall och det är det viktigaste. Jag slaggade hos min vän stora björn så att jag slapp ta mig hem i den kalla natten och vi hade en djup disskusion om bland annat döden innan vi la oss vid fyra, någon gång. Därefter klev vi upp vid 9 och begov oss ner till badhusparken, vilket väder! Så underbart!

Idag hade jag tänkt att baka innan jag beger mig till dojon för att städa, men mina dåliga kvällsrutiner förstörde den iden då jag inte orkade kliva upp.

Hoppas min kavaljer kommer idag.

Ja det kan man verkligen säga, jag går runt älskar allt och alla och allt fuckar upp sig men jag älskar allt och alla ändå. Det är samt, ibland faccineras jag över mig själv, får för mig att jag är ett helgon... Det kanske gick lite överstyr när jag kämpade emot depressionen. Men vad kan man göra när man är så fantastisk som mig?

Fast samtidigt, om jag nu är så fantastisk, varför är inte min kavaljer här hos mig nu i en underbar harmoni för resten av livet?
Det kan jag fråga mig.

Har spenderat dagen med jobb och slitsammhet, Själva jobbet var väl inte det mest arbetsamma jag varit med om men vadå, sitta och läsa sagan om ringen är faktiskt ganska slitsamt... Nä det riktiga arbetet började när jag kom hem och ungefär fyra timmar av dagen därefter har ägnets åt att skrapa målarfärg av mina nya möbler.

Imorgon är det sista dagen innan en vvecka av frihet, och på kvällen firar jag med att dra till Bräcke av alla ställen för lite trevligt umgänge, god mat och förhoppningsvis träffa den trevlige kavaljeren. Lite allt möjligt på denna komamnde kväll alltså, peace, love och förhoppningsvis, lite fuck.

Efter att ha klivit upp denna vackra dag begav jag mig iväg för att leka nåldyna. Mycket skönt, åtminstonde i efterhand! Fick mig dock lite härlig massage och när jag låg där berättade den rara kvinnan efter att jeg reagerat på en del ljud att de där ljuden, dem var det minsan inte alla som kunde höra och hon hade haft dit ett medium som sagt att det var en gammal gubbe som dött på den där platsen. Det var lite kusligt för det första ljudet jag hörde var faktiskt en dörr som stängdes och jag tittade mig omkring nmen det fanns bara en dörr i rummet där jag låg, dörren jag hade hört var precis bakom mig, i samma rum. Och jag kände att rara kvinnan hade båda händerna på mig, Så det var tydligt inte hon. När vi pratade om det hördes dat fler ljud, som om någon skruvade på en lampa... läskigt.
Fördignålad som jag var begav jag mig på min cykel, vilket väder det är! Så härligt! Och här hade man legat och sovit nästan fram till tio  när man kunde ha varit ute i den sköna sommaren!
Dagen till ära har jag på mig en ny klänning där jag just denna morgon (dag) suttit och lagt upp axelbanden med tålamod, nål och tråd. Man känner sig så duktig då!
Jag träffade kavaljeren igår igen, det är så jag blir kär varje gång, men han var lite småkinkig och bråkade med sin syster, det var en fröjd att se dom! Så småaktiga de tedde sig, han är alltså mänsklig.
Jag liftade med dem på vägen hem och kunde konstatera atthan har låga tankar och fördomar mot dem som är "emo" det sved vissa av hans uttalanden om att de skulle ta livet av sig och skära sig... Fast han kommenterade att han inte trodde att de vågade göra sådant. Så då frågade jag om en som var deprimerad, självmordsbenägen och skar sig var emo, ja det var dom. Mitt svar på det var att då skulle han ha sett mig för ett antal år sedan, då skulle han ha kallat mig emo också, det vart lite tyst i bilen, hoppas de inte ser ner på mig för det. Hans syster frågade varför och jag svarade bara med att jag hade haft ett flertal jobbiga saker som utlöst det.
Men det var väl roligt så säg! Nu kan jag bara hoppas att det finns ett intresse från honom och att jag inte släckt det.

LÖV HIM FÅRÄVER

Efter ytterligare en ansträngd dag på jobbet stressar man hem för att kolla när första bästa buss är  i stan. Konstaterara att aha, det är lugnt, jag har en hel timme på mig så jag ska bara hinna packa om handväskan, äta, gå till bussen och ta ut pengar innan den här timmen är över. Och dessutom sitter jag här och skriver vilket jag inte har tid med!

Nästa vecka åker jag upp till arvidsjaur och ska hämta en hundvalp, mest troligt kommer han att heta Leo. Det är ett namn jag planerat länge och det är så härligt! Visst kan det kännas lite oförberet men jag ska bli mamma nu och det är ett ansvar man får ta, eller åtminstonde tycker jag det.
Cazzi kommer säkert bli jätteglad!
Mycket kan hända som får vindarna att vända!
Hoppas att min kavaljer kommer på träningen imorgon... annars vet jag inte vad jag gör. Måste han nog för jag har sagt att han ska få lite bilder då... men modet börjar dala och nu har jag nästan slutat tro att han är intresserad... Arrgh!

Men vadå jag får en hundvalp så strunt i om jag får en pojkvän... men man kan väl hoppas...

Det verkar som att Leo är på väg tillslut. Den hundvalp jag tingat men som av naturens skäl inte kom, det vart helt enkelt inte tillräckligt med hanhundsvalpar i kullen. Men då jag tydligt kan spåra i miun pappas toner att han vill ha en hundvalp konstaterar vorsteh så har jag i dag ringt på en och det verkar som att vi kommer få hämta den vecka 27. Härligt!
Var ut till bina idag och kunde konstatera att det inte varit så värst mycket aktivitet där, antagligen på grund av det dåliga vädret men passade ändå på att göra en avlägare, de har lovat vackert väder den här veckan.
Mina bin vart lite iriterade och en stack mig så fint på fingret, något jag inte märkte förrän jag redan var färdig och satt vi datorn för att skriva. Fingret var inte så värst samarbetsvilligt...

Så efter ytterligare en mycket hård dag på jobbet (idag kom familjen förbi så satt vi ute och åt tårta) kunde jag bege mig hemåt. Solen värmde trots den sena timman och vädret var härligt! Jag bara ville skratta i min fina klänning, och jag gjorde det också! Det är sommar!
Problemen hopade sig just då en viss person loggahe in på messenger, ingen jag vill prata med precis... men han kommer antagligen vilja prata med mig... men som tur är ska jag titta på film med syrran nu eftersom jag har sovmorgon och inte börjar förän klockan två imorgon. Så då kan jag alltså inte träna. Katten också!

I mitt famlande i den mörka datavärlden där jag för en vecka sedan lärt mig använda messenger har jag nu addat (heter det så?) min kavaljer.
Och tänk om han inte sådär addar tillbaka? Det vore hemskt!
Men jag försöker se på det som friskt vågat, hälften vunnet.

Hjälp!

Igår kom Magnus och hämtade mig (hjälp!) och vi åkte in till stan för att hälsa på Kent och Karin.  Försökte få med mig Kavaljeren också men han befann sig på annan ort. Katten också!
Men vi hade ändå en trevlig kväll med "god" mat och trevligt prat och film. Maten var god men inte extraordinär på stället där vi åt. Tyckte jag, Karin gillade den inte alls.
Här kommer en liten bild ialla fall, visst var vi fina!

Varför går det så ibland? Först en gädda som äter upp en fågel, nästan, och sedan en kavaljer som är grymt motsträvig till att träffas... Elller ja, min framförhållning kanske inte var den bästa men om han vore intresserad skulle han väl show up?
Men inte, som sagt va, jag tycker inte om att vara kär!!!!

Står nu på jobbet efter en obehaglig liten upplevelse. En norsk man kom in med en påse och jag uppfattade att han frågade om det var jag som skulle han. Innehållet i påsen såg kladigt ut och jag uppfattade något om en fisk, därefter fick jag kolla i påsen. En död gås låg det däri.
Det var väl trevligt?
Efter ytterligare beskrivningar konstaterade jag att det var en gädda som skulle ha dödat den stackars gåsen, och i det vattnet badar dom!
Den norske mannen var sedan vänlig nog att slänga fågeln.
Och glad är jag för det!

Trotts att jag gått en tuff väg för att ta mig dit jag är nu så har jag växt till att vara en fantastisk person, ursäkta min ödmjuka framtoning, men så är det. Jag har erfarenheter av knivar, glas, blod och smärta. Jag har gråtit mig till sömns och brytit ut  i ångestattacker när jag tvingats gå iväg till skolan. Jag har varit mobbad känt mig manipulerad och kontrollerad och funderat på om jag kommer leva dagen därpå eller om jag kommer att ha gett efter för självmordstankarna. Och idag är jag den jag är unik och kanske inte värdfull i den mening jag ser det med tiden, men i den mening gemene man anser att ett liv kan ha.
Visst är jag inte alltid på topp, men vem kan vara det jämnt och ständigt? I mina dalar av olycka nu kan jag dock ta på mig de objektiva occulärerna och konstatera att det är inte så jävligt än då, och det har varit mycket värre.
Visst kommer jag alltid ha en speciell relation till vassa föremål och se med mina egna teorier på döden, och oavsett av dessa teorier jag har inte frukta, men inte heller ha en överdriven längtan. Ja jag längtarefter döden, men det är inget brådska, jag är tålmodig, för det är döden som får mig att leva. Kanske ett bakvänt resonemang men genom att inte frukta min vän med lien kan jag leva ett värdigare liv och vet att för vilken annan oskyldig människa som helst skulle jag kliva in framför och ta platsen i färden mot altet.
Så dessa faktorer, att jag kan ställa mig utanför dem, kanske att jag kan kalla dem nära döden upplevelser, en för barje dag som gick kan jag säga att jag älskar mitt liv. Inte för att det är mitt måste för att existera eller för att jag fruktar mortus. Nej helt enkelt för att jag vet att här och nu är allt vi någonsin kan vara, och är vi inte redan en del av altet, likt vi kommer att vara efter döden?

Efter en mycket hektisk dag på jobbet (läste ut boken) for jag iväg på banken och hämtade ut mina stipendiepengar, 2000! Härligt! Men nu till det jag gått och gruvat mig för hela dagen, i veckor, nej år egentligen. Efter utfärden till banken strök jag mig längs väggarna runt centrum mot ungdomsmottagningen, vilken ångest, men jag hade bestämt mig. Trots mitt velande då jag bland annat hamnade på konsum och köpte jordnötter (!!?)  Kom jag till slut till hälsocentralen och kunde konstatera att jag inte hittade!  Frågade med ett stort självförtroende (spelat) i receptionen om vägen. Fick en beskrivning och han en dörr och ungefär tio meter innan jag konstaterade att aha, jag har gått fel... Började vid det här laget förbanna att de inte hade skyltar, ville dom att man som ung och förvirrad tjej inte skulle hitta dit? Men jag frågade om vägen och då visade det sig att jag var på rätt ställe redan, så det var bara att slå sig ner. Här vart väntan lång och det tog nästan femtio minuter innan jag fickm komma in! Jag var bara 20 minuter tidig... Men väl på plats gick det jättebra! Barnmorskan jag pratade med var jättetrevlig och det kändes inte alls obehagligt att sitta i stolen. Jag mår nu mycket bättre än vad jag gjort på länge, och detta har jag gruvat mig för, som så många andra, ta steget!

Jag har kontakt med en massa trevligt folk via msn och det fungerar det också men jag känner mig en aning vilse ibland. Nu kommer Emma att dyka upp om en halvtimma och innan dess ska jag hinna äta också...
Dagens rätt var mosaka på suchini (stavas det så?), MUMS!

Idag hade jag planerat för hur jag skulle kunna lura med mig min kavaljer till ett ensligt ställe och få honom att erkänna sina passionerade känslor för mig, men det gick i stöpet eftersom han inte var på träningen. Idag kom bilderna från balen också, hjälp! Eller ja, man tycker väl alltid att man blir dålig på kort men ändå...

Jobbet är åt helvetet så det vill jag inte ens prata om.

Jag tar mig mot ett nytt bra liv med jättesteg nu, ingen godis, viktnedgång och träning, Samt att jag läst en helt fantastisk bok som heter "unga tjejers bok om sex och kärlek" Så himla läsvärd! Det får självförtroendet att växa milsvitt och så har jag beställt de kvinnliga konstarterna från cdon. Jag SKA ha den här killen!

Dessutom var jag en sväng på stan och handlade en fin neglige samt en morgonrock, skulle inte skämmas för att visa mig för någon i dessa:-) Samt nya klänningar och annat myspys. Idag har livet (utanför jobbet) nästan legat på top, men några få bakslag får man väl räkna med!

Var det en gryning eller skymning jag såg idag på träningen? Min kavaljer var inte nå jättesocial men heller inte avvisande och jag åkte med honom hem... Mysigt men jag skulle inte säga nej om han bjöd ut mig, det vore ännu trevligare.
Min fråga är varrför gör jag så här? Fast nu kom intresset smygandes men jag tror inte att han är intresserad. Men jag ska kämpa på med det här och se vad som händer, det är ett måste.
För visst är jag förvirrad för tillfället men det hoppas jag att han också är.

Efter den tidiga morgonen med solsken i humöret (inte) skyndade jag mig iväg till campingen där jobbet för den här sommaren är förlagt. Det trevliga blåsat gav mig ingen anledning till vila utan jag stretade på med cykeln hela vägen fram till ytterdörren. Väl där började jag fundera vad det egentligen stog i chemat då mina medarbetare inte behagade komma förrän 30 minuter försent, vad jag tyckte om dom då. Vi röjde upp i receptionen efter vinterns stök och städade runt allmänt, överallt och lite till. Det bor ett väldigt trevligt par i husvagnen precis bakom servicehuset som var in och lämnade en krans till oss idag den var mycket god, och gav mycket dåligt samvete.

Efter mycket oreda, fika, och snack utan verksta slutade dagen och jag begav mig hemmåt. Så skönt!

Ikväll blir det träning och jag får förhoppningsvis träffa min kavaljer, hjälp!
Och imorgon är det en ny dag.

Idag började jag med en lång och härlig sovmorgon, till 9 ungefär. Kanske inte så länge för andra men då fick jag i alla självvakna. Sedan dess har jag engagerat mig i att städa och sortera ut åratal av skräp som givits till mig från skolan, gammla prov, uppsatser, mm. Charmerande vad skolan , kommunen, staten jobbar på att förstöra naturen men det ska vi inte säga högt. Jag kan undra hur många träd som dött för min skull. Men inga sura miner, jag är fri. Efter år av fångenskap där jag tvingats utföra vidriga handlingar, dom berättade inte ens vad brottet var, är jag fri.
Men så småningom var det tvunget att ske, ikväll kommer jag att gå på möte för jobbet på campingen och gissningsvis börjar jag jobba imorgon. Härligt. Trots den grå vardagen är jag inte less utan förhoppningsfull.

Förändringens vindar blåser i mitt liv, och har jag tur träffar jag min kavaljer imorgon.

Efter en trötsam färd hem på fem timmar, med bråk mellan vuxna och mogna familjemedlemmar, tårar från de andra två (jag var helt oskyldig, de uppkom då jag gick på toaletten i huddik), och allmänt trevligt och ansvarsfullt agerande var vi nästan hemma och beslöt oss för att gå på Mc Donalds så att vi skulle slippa laga mat hemma. Ett beslut jag var delaktig i trots att jag vet att det resulterar i huvudvärk.
Väl inne på Gyllene Vingen var det kaos, fullt med folk, oreglerade ungar och förrvirrad personal. Jag berättade för min pappa och syster vad jag skulle ha, en chiken tasty, plusmeny så att vi fick ett glas, givetvis, och till dettta drack jag en vaniljmilkshake. Efter att jag mumsat i mig burgaren kände jag de bekanta teknen, halsen började svullna och det stack i svalget, här någon gång började jag ångra mig och tänka tankarna, aldrig mer. Vi åt upp vår mat och gick ut till bilen för att köra den sista biten hem, här märkte jag att pappa harklade sig ovanligt mycket, han påverkas tydligen också av de kvalitativa, tallriksmodellformade, hälsosamma målen från Mc Donalds. Strax därefter kom huvudverken som fortfarande hänger med i sin egen lilla takt, trots att den börjat lätta. Min fråga nu är varför gör jag det här mot mig själv, och mot alla andra? Jag vet om att det inte tar mer än fem minuter innan jag börjar må dåligt och Mc Donalds är känt för att stödja barnarbete osv. Det kan inte vara riktigt rätt. Desutom kan jag inte vara den enda som känner så här, jag vet att min pappa påverkas, fast inte om han märker det förstås. Det måste finnas klarsynta människor där ute som känner vad skräpmaten gör med dem.
Jag har nu bestämt mig för att bojkotta Mc Donalds. Ingen mer medveten huvudverksmottagan.

Kvällen började bra med after work på Olearys, supertrevligt trots att jag inte jobbat utan bara slappat hela veckan. Fast att fara runt och underhålla släkten kan väl räknas som jobb. Mysigt med en god päronsplitt och snyltätande från allas tallrikar, päronsplitten innehöll alkoholl, alltså inte en glass. Och därefter gick vi och kollade på idolvinnaren Kevin inte för att det var så värst märkvärdigt.
Idag såg man ett mindre imponerande föräldrarskap då en kompis till ebba lämnades i mas vård utan att informera ma om detta, dåligt nummer ett. Därefter informerade den sjuåriga pojken ma. Pappan tog minst en halvtimme innan han kom, dåligt nummer två. Därefter kom han och drog iväg med ungen utan ett tack eller knappt ens en hälsning, dålgt nummer tre. Så vad resulterar detta i? Att jag är less på dåligt föräldrarskap och finner ma underbar som yrkar på att pappan ifråga bara är lite förvirrad, hon kan verkligen inte tro något ont om någon.

Jag red på en sån där elektrisk tjur idag som ska kasta av en mycket roligt men efteråt hade jag kramp i vaden och stukat lillfingret, är man skicklig så är man!

Idag har jag återigen varit iväg på skolavslutningar, både ebba och felix var med och sjöng på sina respektive avslutningar. Det var väldigt gulligt och något jag facsinerades av här är hur väl handikappsanpassat det är, inte som hemma och en synskadad tjej ur sjätte klass sjöng en jättevacker sång och jag vart först och främst imponerad av att hon inte behövde gå i någon särkilld skola utan fick gå med sina jämnåriga, skulle aldrig ha hänt hemma. Men det är väl så kan jag tro vi har våra fördelar de sydliga delarna har sina. Så efter två kyrkbesök (börjar kännas som en vana), massa examenssång och ett ohyggligt dåligt tal från en torr gammal rektor var det hela över.
Därefter vandrade vi ner på stan för att fika men en ung och bestämd flicka bestämde sig för att sätta sig på tvären och hungrig som man var gick vi till lekparken, en mycket trevlig och handikappsanpassad lekpark, innan vi gick och tog en fika.
Vad totalt hjärndödande det kan vara med teveprogram, sitter just och ser på barnteve och man känner att alla tankar sipprar iväg till lugna vatten, inga tankestormar här inte, programen är inte särskillt stimmulerande och måste ge barnen en helt skev verklighetsuppfattning, jag ska inte säga att det gäller alla barnprogram men det gäller definitivt program som teletubies med flera som ofta är väldigt dåligt gjorda.

Vägen hem ska snart gå och det är så att jag längtar en aning, vet inte hur det kommer bli med min kavaljer men jag ska försöka lite och se vad som händer kan bli spännande. Jag gillar verkligen inte att vara kär, visst det är säkert mysigt om det är två som är kära i varandra, men när man står ensam är det inte riktigt lika underbart, jag tycker mest att det är jobbigt. Ånej det är bara ett otrevligt pina som jag egentligen skulle vilja vara utan men vi får se, jag gillar verkligen den här killen men vi får se jag kommer väl att updatera vad som händer senare.

Visst kan det hända mycket i livet och visst kan det ge mycket glädje. Skolan kanske inte gav så mycket glädje, men studenten gjorde det! Vilken lycka! Jag dansade runt i kyrkan och folk trodde att jag nallat lite för mycket i champagneflaskan, jag var fri! Aldrig mer någon kontakt med lärarna, aldrig mer någon kontakt med mina klasskamrater, med få undantag, aldrig mer promenera i skolans fuskstädade korridorer. Trodde jag. Det tog inte mer än tre dagar förän min lärare, tidigare mentor, kontaktade mig. Aldrig att jag hade trot det, hon ville att vi ska hålla kontakten i framtiden. Tack tack. Inte vad jag väntat mig.

Jag har blivit kär igen, något som kan hända väldigt ofta men det här fallet är lite speciellt. Tidigare har jag alltid träffat en kille och blivit kär ögonblickligen, nu har jag kännt killen jättelänge, och blivit kär. Varför det var nödvändigt vet jag inte.Jag gick med killen i fråga på min bal och när jag bjöd honom hade jag inga sådana känslor men dom bara växte fram till balen, och sen var jag fast, han var helt perfekt på balen, och nu är jag kär. Vi hade lite mys och låg och tåflörtade lite men sen vart det inget mer, kanske var det jag som gjorde bort mig då, jag ville inte vara den som tog initsiativet, så jag vet inte om jag inte visade hono tillräckligt tydligt eller om han inte ville, han har varit lite kort mot mig efter det men jag ska försöka snacka med honom när jag kommer hem efter min vilovecka.
Jag kan bara hoppas att han gillar mig, jag vågar nästan hoppas eftersom han tidigare ringt och sagt att jag skulle få en morgonpuss (klockan fyra på morgonen) om jag bott närmare och han följde med mig på balen som en perfekt gentleman och att vi sedan myste lite granna. Jag hoppas!

Träffade min farmor idag och fick julklappar, bättre sent än alldrig brukar man väl säga? ett halvår senare. Det var en linneduk och en vas, helt okej var det till och med för att komma från farmor, det var inte en eldriven pepparkvarn som jag fått tidigare, så användbar. Min farfar (dom är skilda) satt i ett hörn och tjurade på studentmottagningen som min kusin hade. Tidigare idag har jag sprungit runt och hållit ett paraply över min farfars huvud medans han sprungit runt och tacklat människor och fotograferat, därefter stack han ifrån mig, jag såg honom (notera), och efteråt sa han åt mig att jag sprungit ifrån honom och att han inte sett vart jag tog vägen. Underbart med en senil och sur farfar, men han älskar mig och det är mitt mantra i det här fallet.

Avslutningsvis sitter jag nu i en soffa hos min underbara extrafamilj, ma är ute i köket och fixar middag och pa, ebba och felix är på väg hemm från hamnen. Imorgon kommer pappa och syrran för att hämta hem mig till verkligheten igen, men jag ska njuta av nuet. Carpe diem.